Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Jag vill bygga en pool

Sponsrat inlägg i samarbete med  Poolgiganten

Jag längtar till sommaren och då skulle jag vilja bygga en pool.

pool

I sommar skulle jag vilja bygga en pool. Nu är julen över och vi börjar plocka bort adventsljusstakar, tomtar och granen. Vi hade snö i cirka två dagar och helt plötsligt känns allt bara trist. Januari, februari och mars är bara en väntan på att det ska bli vår igen.

Jag vill ha vår redan nu, plocka in tulpaner, göra fint i trädgården och börja plantera växter. Det kan jag inte börja med ännu,  då har jag börjat planera för att bygga en pool i sommar istället.

2020 var ett annorlunda år på många sätt, då corona kom och vi fick många restriktioner att hålla oss till. En av sakerna vi inte längre fick göra är att resa. Jag älskar att resa, tänk att få ligga vid en pool med en paraplydrink nu istället för att plocka undan tomtar hemma.

Eftersom vi inte vet hur länge det här kommer hålla i sig har jag bestämt mig för att bygga en pool hemma istället. Då kommer jag att kunna ha den härliga semesterkänslan hela sommmaren och en bra bit in på hösten.

Jag vill kunna komma hem från jobbet och direkt få en fantastisk såkallad “hemester”. Byta om till badräkt och hoppa i min egna pool, då och då sitta i en stor solstol och njuta av någonting gott att äta och drick i solen.

Jag är duktig på mycket men att bygga min egna pool det kan jag inte, då behövs det ett proffs. Att anlita någong professionell för att bygga min pool är en självklarhet, då har jag valt poolgiganten för att de har lång erfarenhet av poolbygge och är seriösa. Hoppas på att min pool kommer att vara klar i maj och att det då är såpass fint väder här i Sverige att vi kan inviga den på en gång.

På min poolinvigning vill jag ha alla mina vänner samlade, då vill jag att alla äntligen ska få träffas igen Jag tänker bjuda på en stor buffé, då ska det finnas mat som passar alla. Det ska också finnas alla drycker att välja på, samt kaffe och the efter maten.

Badbollar, uppblåsbara djur och andra roliga grejer ska finns i min pool. Små uppblåsbara fåglar som håller i glasen i vattent, då behöver vi aldrig gå upp! Vem skulle inte vilja komma på den festen?

Nu har jag verkligen någonting att se fram emot, då jag längtar till sommaren och min nya pool!

 

Serverat på Nobelfesten

Bivax och skolan

Bivax. Som barn lekte vi med färgglada versioner av det, ritade med kritor gjorda av bivax och tände då och då ett bivaxljus på Waldorfskolan där jag spenderade mina första år. Igår fick jag tag på en bit av en lokal biodlare och provade för första gången att göra egen ringblomssalva. Det kan hända att jag också gör en bivaxduk eller två, till mig själv och i julklapp till någon vän. Många gånger sedan åren på Waldorf har jag funderat på varför inte andra skolor också tar fasta på att minimera sin miljöpåverkan, på riktigt alltså. Inte bara genom att prata om det men ändå beställa pärlor till pärlplattor, måla väggarna med giftig färg och i evigheter diskutera värdet av en helvegetarisk meny kontra en som består mestadels av kött. Min önskan är att alla skolor, inte bara Waldorfskolorna, ska våga gå i bräschen så pass att de i alla avseenden väljer att visa vägen och välja klokt, för sin egen inomhusmiljös skull, sin påverkan på miljön och omgivningen och ta på allvar sin möjlighet att vara förebilder för alla barn som passerar dem. Kan de så kan väl alla andra. Attityder skulle kunna förändras med hjälp av en liten bit bivax i vår närmiljö!

 

Coronalov och doften av kaffe – NOT

Coronalov och doften av kaffe – NOT

Så kom Corona även till oss. Trots att jag tycker att vi levt så isolerat som det nästan går ända sedan denna pandemi bröt ut. Vi bor ju längst ned på en grusväg, inne i skogen utan grannar i närheten. Här har vi rört oss fritt ute på tomten och i skogen där inga andra rör sig, träffat vänner ute och några enstaka gånger umgåtts inomhus med samma grannar eller släktingar som vi alltid umgås med. Julen skulle vi fira med mina syskon och min mamma och höll oss därför för oss själva sedan skolavslutningen den 18e, vilket även resten av familjen gjorde. Ändå fick min äldsta son symtom den 25:e som några dagar senare bekräftad som covid-19. Och sedan blev jag sjuk, sen min man och sedan yngsta sonen och alla har fått positiva provsvar. Nu har vi snart spenderat precis hela detta lovet, minus julafton, själva i isolering, till stor del inomhus, och fortfarande vet jag inte vem som smittade oss, men sannolikt har det förts in i familjen via barnens skola. Hur som helst är det ju faktiskt ändå ganska skönt att hela familjen snart tagit sig igenom denna sjukdom och snart kan röra sig lite mer fritt än tidigare. Och för vår del har det tack och lov inte varit värre än en vanlig influensa. Förutom att jag har tappat smak och lukt! DET är sjukt enerverande! ALLT har tappat smaken och jag saknar doften av kaffe såååå. Nu är maten antingen varm eller kall och smaken som jag ibland tror mig uppleva inser jag sedan endast sitter i hjärnan, som ett minne av en saftig apelsinklyfta, en macka nybakat bröd eller en skiva krispig gurka. Hoppas detta inte blir långvarigt. Suck.

Ny ateljé i naturen

Ny ateljé i naturen

Om några månader flyttar jag till Höör och kommer då lämna både mitt vackra hus på landet men även lyxen av att ha en egen ateljé i ett alldeles eget hus på tomten. I letandet efter ny ateljé i närheten av Höör, fick jag nys om Frostavallens Hotell & Konferens, en anläggning bara några kilometer utanför centrum, belägen i Frostavallens vackra strövområde. Här hittade jag stora, ljusa rum med högt i tak och fint ljusinsläpp och till ett minst sagt överkomligt pris!

På våren kommer omgivningarna vara lika vackra som de jag har nu, här ute på landet i de skånska skogarna och jag såg framför mig hur jag kommer kunna cykla dit med min hund varje dag och gå lunchpromenader i naturreservatet däromkring. Lite som en perfekt blandning mellan det fina med att bo i naturen och lyxen av att bo nära bekvämligheter, tåg och barnens skola! Vill ni köpa kaffe online eller te online kan ni besöka Wendelins kaffe

Vardagslyx!

Vardagslyx!

Något av det bästa med livet på landet, och kanske det jag kommer att sakna mest när vi flyttar, är dagar som denna. Dagar då vi fastnar runt en lägereld ute på tomten, och barnen börjar laga mat över elden tillsammans med sina kompisar och leken slutar i en tävling om vem som kan göra den vackraste “maten” och jag till sist önskar att den inte hade kryddats med jord, mossa och ankvatten eftersom den faktiskt ser så god ut…

Dagar då nästan hela dagen passerat intill elden och barnen är svarta om händerna och i ansiktet och inte på flera timmar har frågat efter en skärm.

Likt två fylliga läppar

Likt två fylliga läppar

Likt två fylliga läppar öppnar sig brödet i skåran från det sista viket…Mitt surdegsbakande går i vågor och just nu har en ny våg tagit fart. Jag fick nämligen ett bra tips av min kusins man, som fått sina tips av sin svåger, alltså min andra kusins man som är ett riktigt proffs (följ honom på danish_sourdough_baker på Instagram). Tipset var att, när sista jäsningen påbörjas, så placerar man en liten klutt av degen i ett smalt glas, markerar med en penna nivån som degklutten når på glaset och sedan, när klutten jäst 50% av ursprunglig storlek, är även den stora degen redo att stoppas in i ugnen. Degen kan totalt endast jäsa 100% och genom att kontrollera jäsningsnivån på detta sätt, säkerställer man att degen även kommer att jäsa i ugnen. Har funkat så bra att mina senaste bak alla har blivit lyckade, fina, resliga och håliga bröd!

Surdeg i glas

Indierna tar över världen

Kamala Harris, min nya idol, har ju indiskt påbrå precis som jag har. Hennes mor invandrade som student från Indien till USA i slutet av 50-talet och hennes far från Jamaica ungefär samtidigt. Under sin uppväxt besökte Kamala Harris både hinduiska tempel och baptistkyrkor. När hon var sju år flyttade hon med sin mor och lillasyster, Maya Harris, till Montreal i Kanada och gick i en fransktalande skola.

Det där med att ha rötter i olika delar av världen, tala flera språk och förstå att vi alla lever som vi gör till stor del på grund av platsen vi lever på och familjen vi är födda i, inger förtroende för mig. Förmågan att naturligt kunna anpassa sig till den kultur man befinner sig i och en syn på världen som, föreställer jag mig, innebär att hon lättare kan se hur tätt vi är förbundna, hur lika vi ändå alla är innerst inne och att de beslut som tas påverkar oss alla eftersom landgränserna ju egentligen är fiktiva gränser skapade av oss människor, inger hopp. Kamala är den där lilla strimman av ljus som behövs för att jag ska kunna känna att USA kanske kan bidra till något positivt i världen framöver.

Till startsidan